Friday, April 11, 2014

The Traveling Kind of Girl



Nu är det typ 40 dagar tills jag är hemma på finsk mark igen. Ska chilla några dagar i NYC före det och ta en minitrip till Island också. Men sen lovar jag att jag kommer hem. Haha. Ärligt sagt kan jag inte vänta. Saknar min familj något otroligt, mina kära vänner, min perfekta lägenhet, mitt liv. Om jag var deprimerad förra året och ville fly till USA tänkte jag fel. Detta år har varit superkul, men också en emotionell berg och dalbana. Saknar stabiliteten jag har hemma och känslan av ett riktigt liv. Här lever vi i en bubbla. Samma ekorrshjul varje dag och jag känner hur mitt hela sinne fylls av negativitet och jag har svårt att se det positiva mer även om det ju såklart finns en hel del. Det är samma mänskor dag ut dag in (mycke härliga såna också!), samma fester, samma mat, samma allt. Jag gillar rutin och så, men nu känns det redan svårt att komma upp ur sängen, komma ut ur mitt rum känns som ett jobb och jag vet inte när jag senast njutit en full GOD måltid på kampus. Det finns inte helt enkelt tillräckligt med vänner som pushar en och gör en motiverad, när ens egen motivation inte räcker till. So yes, in short: I really can't wait!


Några foton från förra helgen

Appråpå något som gör mej lycklig för tillfället; jag har hittat tillbaka till Veronica Maggio. Jag tror inte jag lyssnat på min gudinna så mycket på nästan ett år nu, men nu börjar hon komma in i mitt liv igen. Tror dock detta år har varit ett av mina bästa "musikår". Har funnit kärleken i musiken jag lyssnar på och en frid och lycka sprids i mitt hjärta.

Vad annat? Jag sitter på en buss på väg till Washington DC. Ensam. För igen, inte tillräckligt med folk runt mej som sku vara intresserade av att komma med på äventyr och ut från bubblan. Sen igen går jag min egen väg och trivs bra med och för mig själv så det är lugnt. Jag har funnit mej själv lida av big case of FOMO (Fear Of Missing Out) senaste månaden och samma känsla fick jag igen denna vecka, för vad kommer jag missa då jag inte är på kampus i helgen? Nu när jag sitter här på väg till en stad jag aldrig besökt och träffa mänskor jag aldrig träffat och knappast kommer träffa igen känner jag mig at peace. Det är kanske vad jag har blivit; en ensam resenär. Egentligen ser jag det som en rikedom och något som gör mig till mig själv. Jag behöver inte någon annan för att göra mig lycklig då jag trivs i mitt eget skinn, jag blir mindre och mindre beroende av att någon annan gör något för mig och lär mig göra och tänka själv (även om detta är något min mamma redan lärde mig då jag bara var ett barn, tack!) och jag har blivit så orädd att vara för mig själv och resa själv att det är otroligt. Det handlar väl bara om att lita på sig själv och kunna lita på andra. Nu ska jag sluta mitt funderas och försöka sova lite till - klockan är fem på morgonen och jag har suttit i en buss sen 4 i eftermiddags, förutom en liten stop i NYC för bussbyte. Tur att min Spotify playlist är 19 timmar lång, wifin funkar okej och jag har många ebooks....



Wheelchair basketball på torsdagen istället för nightclass och chill i Port Authority i NYC.

Monday, April 7, 2014

Let's become citizens of the world

Igår började vi dagen med att kocka tillsammans i skolkafeterias kök. De flesta internationals var samlade för att kocka ihop någon maträtt från sitt land. Det var riktigt roligt och se alla göra något tillsammans. Jag tog en hel del foton, för jag har hittat tillbaka till min kamera sen min telefon blev stulen.

Happy students making food, hehe

Orsaken varför vi gjorde detta var för att vi hade international dinner på kvällen där studerandena stod för vad som finns på menyn och så samlades vi för att äta och fick lite program också. Jag bjöd dessutom min och Annas urcoola social media lärare och hans fru. De är inte mycket äldre än oss, kanske just 30, och helt härliga personligheter. Sånt nöje att ha fått träffa dem båda. Tillbaka till maten; jag gjorde skagenröra för har haft sådan himo på det. Det visade sig också vara en succé då många frågade hur den är gjord, gav komplimanger och flera sa att det var deras favoriträtt. Success! Kanske inte helt typiskt finskt, men helt klart något vi finlandssvenskar gillar att mumsa i oss på sommaren. Hehe.

Our international coordinator Dan is happy that so many people are cooking

Emi and Natsumi looking lost when cooking, haha. Their udon noodles were awesome though!


Hossam stod för program då han trummade på en afrikansk trumma eller vad det kallas. Han är urduktig! Dessutom hängde en hel del andra med på och dansade med honom och vackra Dana stod upp och dansade. Vet inte vad jag ska kalla dansen, men låt oss kalla det arabisk dans, haha. Saudiaraberna hade sina traditionella kåpor och turbaner på, vilket jag tyckte var roligt.

Vi fick smaka på mat från så många olika länder och allt var nog så gott. Det fanns vietnamesiskt, finskt (skagen + karelska piroger som Anna och Salli gjorde), svenskt, libanesiskt, skotskt, egyptiskt, saudiarabiskt, ghanskt, etiopiskt, ryskt, japanskt, kambodjanskt och jaaa kanske något annat jag glömt för tillfället. Så mums!

Kan inte förstå att snart kommer jag inte se alla dessa mänskor varje dag. Man blir ju som en familj här då vi bor med varandra och stöder varandra i det mesta. Det kommer jag nog sakna när jag återgår till att bo ensam igen. Kanske bra att syrran ska fortsätta bo med mig i sommar, haha.

On Saturday us international students gathered to cook together for the international dinner held later in the evening. It was so much fun cooking together and seeing everyone so concentrated on doing well. I made a shrimp salad called "skagenröra", it's maybe not typically Finnish, but us Swedish-Finns surely love to eat this delicious dish with for example rye bread or "limppa" in the summers. Everyone seemed to like it though, so it was a success and it feels good I can succeed in something, even something as arbitrary as making an easy cold dish. During the evening Hossam performed African drumming for us and some people joined him and danced and beautiful Dana even got up and showed us some Arabian dance skills! It was so fun and nice! I invited my teacher in social media and his wife and they were so nice. They're very young and he's easily one of my favorite teachers so far. Hi to you Tom if you happen to read this! Haha. We got to taste foods from so many countries; finnish (duh), swedish, lebanese, egyptian, ethiopian, vietnamese, ghanian, russian, japanese, cambodian and probably something else I've forgotten now. Everything was so good!!

My shrimp salad "skagenröra"

Romy and our favorite chef Art


Thank you Dan and the rest of the international office for organizing and for everyone who attended!

Saturday, April 5, 2014

SPRING BREAK MEMORIES

Hej på er!

Nu funderar ni att vad gör flickan som är på utbyte hemma en lördag kväll? Well, jag har varit sjuk i snart två veckor för min flunssa har bara dragged on som en seg gammal gumma crossing a road. (Förlåt för min konstanta svengelska). Fick antibiotika i onsdags äntligen för mitt huvud höll på att explodera, hade bihåleinflammation tydligen. Har blivit så mycket bättre och har mera energi, men tyvärr förlorade jag min motivation till allt i samma veva. Har ju bara legat och segat i sängen 80% av tiden för min energi har inte tillåtit något annat riktigt. Vill ta mig till gymmet men måste vänta tills lungorna tillåter och tills jag kan andas normalt genom näsan igen. Fabolöst jag vet, heh. Och så vill jag att alla mina skolprojekt bara ska fixa sig, vissa vill jag göra och vissa har jag mindre motivation för. Drömmer mig bort till vaycays istället…..

Daytona International Speedway - var Nascar tävlingar hålls.

Fick prova på att köra bil i USA, och första gången på två år. Det gick bra.

Vi fick sällskap en dag av roadtripparna - Stacy, Salli, Luis, Hardy och David.

Spenderade en vecka nere i södern, alltså Daytona Beach i Florida med Aoife som var och hälsade på. Där solade, festade och chillade vi. Helt skönast och så kul att hon kom över igen! Tyvärr stal någon idiot min telefon, mitt electron kort (tur int kredit!!) och mitt pass näst sista kvällen. Känns som om jag förlorat min identitet. Nu undrar ni kanske varför jag ens hade passet med mig till baren där denna incident hände. Svaret är för att vårt finska körkort ganska ofta inte går som leg i större städer och inte på ett spring break ställe där så många har fake id. Tyvärr ser ju vårt kort fejk ut i amerikaners ögon. So that's that. Jag tog det hela ganska iisisti (nåja nu e finskan in mixat i det här också!) och fick allt blockat, police report filed och sånt. Så nu är jag en experience rikare! Dessutom har jag bra försäkring så borde få det mesta tillbakabetalt. Ska åka till huvudstaden, the capitol, Washington DC nästa helg. En helg för mig själv. Tid att vandra, reflektera, upptäcka, bli rikare på upplevelser. Kan inte vänta.


Igår firade vi Radhikas 20 års dag. Hon är exakt lika gammal som min lillasyrra på dagen och året, hehe. Vi var 11 av oss som tog över ett hibachi bord på nya favoritrestaurangen Sumo. Japansk mat och sushi. Helt underbart. Några av oss fick sake sprutat in i munnen och vår kock gjorde lite tricks då han gjorde maten. Helt sjukt roligt! Vi var också ut ett varv och det var kul då jag missade förra helgen helt. Var inte helt i skick, men det var okej ändå. Idag skippade jag för min hälsas - både fysiska och mentalas - skull. Ska kolla en hopplös kärleks film tror jag. Skratta lite, gråta lite. Och så lite mera strandbilder…. Gonatt!